Kåbo-Berga Villaförening 1955-2005

En återblick på 50-årig förening och 100-årig byggnadsplan

av förutv. ordf. Bengt Erik Rydén

100-årigt förslag

År 2005 är det 100 år sedan Uppsala stadsfullmäktiges bostadskommitté avgav sitt yttrande över den ytterligt besvärande bostadsbristen, som orsakats av snabbt växande industrier i staden. Den skulle avhjälpas genom att anlägga två nya villaområden, på tidigare obebyggd mark i varsin del av staden. Det ena gällde ett område med enklare bebyggelse för främst arbetare och hantverkare, Svartbäcken, som låg på acceptabelt avstånd från industrierna. Det andra var ett område för mer burgna personer, Kåbo gärde, på universitets, kyrkans, sjukhusets och militärens sida, den södra sidan av staden.

Förslaget väckte långvarig debatt bl.a. för sitt djärva nytänkande och att det skulle bli dyrt. Men efter fem år vann det gehör och båda stadsplaneuppdragen gick till arkitekten Per O. Hallman (1869-1941). Det är intressant att Hallman också förmådde ge detaljplanerna helt olika karaktärer. Det norra området i Svartbäcken gavs ett rektangulärt gatumönster och begränsade tomtytor, dock stora nog för ett par fruktträd och egna odlingar.

Hallmans plan för Kåbo gärde

Kåbo gärde låg ursprungligen utanför stadens bebyggelse, på landet. Hallmans stadsplaneförslag var något nytt, ett luftigt och grönt villaområde med stora tomter, omgivna av gator som avsåg att bilda ett mjukt mönster. Kärnan var kvarteren omkring Rudbecksgatorna.

Hallmans plan antogs, man började bygga våren 1910 och de centrala kvarteren i planen stod helt utbyggda 1939. De första villorna uppfördes omkring Rudbecksgatornas mynning mot Villavägen, den först etablerade hallmanska gatumynningen.

Kontrasten mellan områdena Svartbäcken och Kåbo gärde blev stor. Gatorna i Kåbo skulle inte bilda något eget nät, utan läggas i mjuka bågar omkring relativt stora tomter, en verklig trädgårdsstad med mycken och öppen grönska. Ett par gator skulle vara breda nog för plantering av träd. Några gatumynningar skulle vidgas till grönytor och vid en sådan mynning vore en villa av fondkaraktär önskvärd.

En intressant ”detalj” i Hallmans plan var att i varje villa fick endast en familj bo. Gatorna skulle inte tillåta genomfartstrafik, istället skulle området omges av kringfartsleder. Även om detta tidsskede tillhör bilismens barndom var en sådan regel klart trafikbegränsande. Hallman var framsynt!

Arkitekturen hos de ofta mycket personligt beställda villorna är starkt varierad och vittnar även om personliga val av arkitekter. 1977 skrevs en C-uppsats vid Konstvetenskapliga institutionen i Uppsala, Kåbo – ett villaområde i Uppsala (Inger Karlsson, Elisabeth Siguenza, Ewa Wallner, Kerstin Widgren, Inger Wilin), som initierat och engagerat beskriver arkitektur och andra intressanta fakta om villorna.

Skjutbanan

Den hallmanska byggnadsplanen väckte så stort gillande att dess idéer följdes när det intilliggande, trekantiga kvarteret Skjutbanan på 1930-talet började planeras för villor och bebyggas 1938. Arosplan blev kvarterets mynningsområde, helt i Hallmans anda. Tomterna ritades stora och oregelbunda. Hallman skulle säkert gillat både tomt och hus, då Bror Hjorth år 1943 låt uppföra bostad och ateljé vid Norbyvägen.

Efter militärer, läkare och professorer följde borgerskapet, då nya tomter aviserades i området väster om Kåbovägen. Den förste var byggmästaren Ivar Runnegård. Senare kom optikern Ade Lindroth och muraren, tillika kakelugnsmästaren Conrad Coddelius.

Föreningar

Någon gång under 1940-talet har Föreningen Skjutbanan bildats, sannolikt av byggmästaren Ivar Runnegård (1905-1992). Bevarade dokument kan dock inte belägga någon gemensam verksamhet inom det ursprungliga Kåbo under perioden av etablering. Först efter nära fyra decennier av boende, i maj 1955, bildas en förening av fastighetsägarna.

Det ursprungliga namnet sägs ha varit Kåbo Villaägareförening. Den höll sitt första och konstituerande möte måndagen den 16 maj 1955. En av de drivande var dåvarande seminarieläraren Matts Essén (1881-1972), Kåbovägen 5, som gick runt i området och delade ut ett upprop inför bildande av föreningen.

1962 uppgick den mindre föreningen Skjutbanan i Kåbo-föreningen, varvid namnet blev Kåbo-Berga Villaförening. Runnegård blev aktiv även i den sammanslagna föreningen; naturligtvis var det värdefullt att ha en erfaren byggmästare som rådgivare. Men inte bara detta; under 1950- och 1960-talen hade han bl.a. uppdrag att skjuta av beståndet av råkor och att begränsa antalet skator bland villorna.

Gemensamma intressen

När föreningen bildas, 1955, är det den gemensamma nyttan som kristalliseras i tydliga ändamål. Det är sådan service som snöröjning och förmedling av sand mot halka, som framhålles i stadgarna.

Naturligtvis är det vanligt att villaägare i samma grannskap har likartade fastighetstekniska, praktiska och ev. också juridiska problem, som man löser i samarbete. Det blev tidigt angeläget att förmedla trädgårdshjälp av varierande slag, främst beskärning av fruktträd och professionell klippning av häckar. Detta ledde till att Villaföreningen i många år hade förmånen av ett par förutvarande trädgårdsmästare, som årstidsvis gick runt från tomt till tomt.

Föreningen omfattar nu 25 kvarter med ca 250 medlemmar och har kommit att innefatta även flerfamiljshusen in över Artillerigärdet. Grannområdet i väster, Kungsgärdets södra del, började bebyggas enhetligt år 1937. Samma år bildades dess intresseförening, Kungsgärdets Småstugeförening. I kvarteren norr och nordväst om Bergaskolan verkar den äldsta av nuvarande villaföreningar, Kungsgärdets Egnahems- och Fruktodlarförening, startad redan 1927.

Iakttagelser

Bland centrala frågor kan man konstatera, att medlemmarna känt starkt ansvar för Stadsskogen och dess fortsatta levnad som unik lunga i en allt hårdare trafikerad stad. Det man allmänt vänt sig mot är att det ser ut som om Stadsskogen betraktas som en markreserv.

Men i bevarandeanda har bland Föreningens medlemmar uppstått en stödförening, Sällskapet Stadsskogens Vänner, som 2004 nådde sitt tionde verksamhetsår. Ett årligt arrangemang är Stadsskogens Dag, gemensamt med Helga Trefaldighets församling och Uppsala kommun (ursprungligen Naturvårdskontoret) som 2005 hålles för 12:te året i rad den sista söndagen i augusti och som samlar 3000-5000 besökare. Det är imponerande att Stadsskogens Dag har över 200 medverkande, representerande ett 40-tal föreningar, som presenterar sin verksamhet och värvar medlemmar.

Återblick

En stadsarkitekt lär en gång ha varnat en ledamot av Byggnadsnämnden med orden ”Gör inget oöverlagt i en stadsdel där det finns skrivkunnigt folk!” Visst, vår förening har varit lyckligt lottad, bland medlemmarna har alltid funnits ”skrivkunnigt” folk. Med åren har det blivit många och tunga skrivelser jämte överklaganden, i både en och två instanser, då höga vederbörande inte förstått klokheten i föreningens förslag.

Den framsynte Hallman har många gånger fått vatten på sin kvarn, genom att trafikfrågorna ofta återkommit och gällt just genomfartstrafik – det som Hallman inte ansåg höra hemma i ett villaområde av utpräglad trädgårdskaraktär. Det är nu över 20 år sedan planerare framkastade begreppet ”Kåboled”, en sannolikt fyrfilig förbindelse i nord-sydlig riktning längs östra kanten av Stadsskogen.

”Kåboleden” har sin egen historia av att vara föreslagen, avfärdad och föreslagen igen, som en Särimner, och fortfarande latent liggande.

Lyckligt bevarande

Omkring oss i landet finns det villaområden, hela förorter, som förändrats eller förvanskats genom att – som t.ex. Sollentuna – merparten av tomterna har styckats och berett plats för ännu en villa. Följden är att grönskan kommer på undantag och karaktären förloras. Fördubblad biltäthet medför borttagande av träd, mängder av asfaltinfarter och parkeringsträngsel längs gator som inte planerats för sådan belastning.

Men vårt villaområde har varit lyckosamt genom att det under alla år kunnat bevara sin trädgårdskaraktär och fortfarande domineras av öppen och mjuk grönska.

Inte mycket finns bevarat från vår förenings äldsta tid, dvs 1950- och 1960-talet. Kanske minnesgoda eller arkiverande medlemmar kan bidra med händelser och bilder från äldre tid. Detta borde vara lockande för den som upptäckt luckor och fel i denna skiss, eller kommit ihåg att Edra föräldrar var ju med då.